Hej hjärtat!

Nu har det gått 2 dagar sedan du lämnade oss, jag hoppas du har det bra där du nu är och att du återförenats med din kärlek.

Jag saknar dig gumman, jag skulle så gärna vilja krama om dig och säga att allt kommer att ordna sig, att jag finns för dig oavsett vad som händer.

Jag kan inte göra det nu när du är borta men jag vill så gärna tala om för dig vad jag känner .

Jag gör det genom att skriva här.

Jag vet att du från andra sidan ser ner på oss som är kvar här, du kan se hur älskad du var.

Jag hoppas du är lycklig nu och att du aldrig mer behöver lida.

De är slut på smärtans dagar nu hjärtat.

Det är en tröst att veta att du nu slipper känna smärta, sorg och oro. Att du aldrig mer kommer behöva vara ledsen.

Jag ska hålla dig vid liv i minnena, lika levande som du då var..

Jag minns ditt skratt och din härliga dialekt.

Jag minns den lilla flickan med musse pigg-tröjan på julfesten i församlingshemmet när vi var små.

Vi dansade i ring med familj och vänner, jag hade en så kallad sjömansklänning på mig, du hade den där tröjan och ett par gröna (tror jag) jeans.  

Åh vi var så små och oskyldiga, glada och ovetande av livets grymheter.

Jag har så många fina minnen med dig, gud va jag saknar dig  

Jag har svårt att förstå att du är borta, svårt att förstå att du inte längre finns kvar, svårt att inse att du aldrig mer kommer tillbaka.

Jag har skapat denna bloggen till minne av dig, min älskade vän och "syster".

Jag kommer aldrig att glömma dig och vad jag betydde för dig, jag kommer aldrig glömma hur du ständigt påpekade hur glad du var över att ha mig som vän, trots att det hade gått så många år sedan vi sist sågs. Du talade ständigt om för mig hur mycket du älskade mig som om jag vore din lillasyster.

Du betydde mycket för mig, jag var så Glad över att vi hittade varandra igen efter så många år och kunde hålla kontakten, men glädjen varade inte länge.

Du har lämnat en stor tomhet och saknad efter dig.

Nu har vi bara minnena att blicka tillbaks på.

Du vände dig till mig när du mådde dåligt, frågade mig om du fick komma för att du behövde komma bort lite, men du kom aldrig och sen fick jag höra den chockerande men samidigt icke chockerande nyheten  att du hade valt att lämna oss, samma dag som din kärlek begravdes, jag förstår dig och din smärta men samtidigt undrar jag - Varför?

Kunde ingen ge dig kraften att kämpa emot självmordstankarna?

I Guess Not.. Du var redan så förkrossad så nedbruten...

Jag hade mina aningar om att det var detta du menade när du skrev sms till mig att jag aldrig skulle glömma att du älskade och alltid har älskat mig som en syster.

Jag önskar jag kunde gjort något..

Nu är du borta men allt jag vill är att ringa ditt mobilnummer som fortfarande finns kvar i min mobil och höra din röst när du svarar.

Känslan av att det som hänt inte är sant sitter så hårt i mig så det känns som att du skulle ha svarat. Som att allt bara är en hemsk mardröm....

Jag älskar dig min vän, nu har du funnit ro och är tillsammans med din kärlek i himlen, men jag är egoistisk, jag vill hellre att du ska vara här hos mig.

 R.I.P du finns för alltid i mitt hjärta