Nu var det längesen jag skrev till dig, och jag vet faktiskt inte hur det kommer sig att tiden sprungit iväg så. Det händer ju inte så mycket hos mig nu för tiden, eller ja, det händer ju mycket med Nadja , hon utvecklas ju och lär sig nya saker varje dag.

Den sista tiden har det varit väldigt mycket upp och ned i mitt liv, jag önskar att det fanns telefoner i himlen så jag kunde ringa dig.

Att få höra din röst igen och bara prata med dig hade känts så himla bra, att veta att man kan om man vill.

Gumman jag saknar dig , verkligen, det ska du veta, och förlåt mig för att jag inte har skrivit något här på så lång tid.....

Din mamma var inne på din msn för ett tag sen and it scared the hell out of me, att se ditt namn och din status som inloggad var riktigt läskigt. Jag skrev faktiskt lite till din mamma, hon undrade vem jag var gumman, vet hon verkligen inte vem jag är?

Eller kanske kommer hon inte ihåg. Hur som helst, innan hon skrev att det var hon kom alla dumma tankar tillbaka , om att det kanske inte är så att du är borta, att du lever trots allt. Men gumman jag vet ju att det inte e så, åh jag önskar att det var så , det gör jag verkligen...

Jag önskar att man kunde vrida tiden tillbaka och hållt bättre kontakt med dig än vad jag gjorde. Förlåt mig för det! Snälla gumman, jag vet att vår vänskap aldrig förändrades på grund av det men det känns ändå så hemskt att det slutade lika snabbt som det började, vi hade ju precis hittat varandra och börjat ha kontakt igen. Jag saknar dig hjärtat!!!