Hej gumman!

I förrgår raderade jag ditt nummer ifrån min mobil, det var en hemsk känsla , jag grät, men jag var tvungen för att komma vidare i sorgens tider. Ett steg i taget.

Det är inte lätt att se sanningen.

Gumman igår hittade jag en bild från julfesten i församlingshemmet här i Hova, det var inte musse pigg, det var Kalle Anka    Åh va små vi var då...

Och du, dina jeans var inte gröna    hehe vilken tur va?!

Jag ska ladda upp den bilden här sen gumman så du och de som följer bloggen kan se den. Jag ser sur ut men det är nog blixtens förtjänst ....

Anyhow, jag saknar dig  och jag vill att du ska veta att jag tänker på dig varje dag..

Love you  

♥ An angel, gone back to heaven...
I will allways love you,
I will never forget you,
You will allways be in my heart,
And there you will live forever! ♥

Hej igen gumman!

Nu är det snart läggdags och jag bävar för tysnaden och mörkret, det är då allt kommer upp och hugger mig i ryggen. På dagarna tänker jag mycket på dig men jag är hela tiden sysselsatt eftersom jag har en liten bebis-dotter nu som du vet, då hinner man inte fastna i tankarna och det är fullt upp hela tiden.

Men sen när kvällen kommer och hon somnat för natten då smäller det...

Då får jag en massa funderingar kring det du gjorde, och frågorna blir många.

Jag tänker en del dumma tankar oxå, jag undrar om du led, ångrade du dig när det närmade sig slutet, usch, jag vill inte tänka så men det händer iaf.

En gång var jag med om en liknande sak, en väldigt närstående människa till mig gjorde som du men hon hade människor i närheten som räddade henne i sista sekunden.

Jag önskar det funnits någon hos dig som gjort likadant... Jag vet inte om de är egoistiskt av mig att tänka så för jag vet inte hur situationen var för dig.

Men hade jag varit där när det hände hade jag gått till handling och hindrat/räddat dig oavsett... Kanske skulle du hatat mig för det? Kanske hade du blivit glad...

Jag vet inte hur det hade varit men jag hade nog inte brytt mig om det just då...

Jag önskar dig tillbaka gumman.

Jag vill inte att du ska vara borta!

Egentligen var de inte allt detta jag skulle ha skrivit nu men jag behövde väl få de ur mig I guess....

Det jag tänkte skriva var -God natt min vän, jag älskar dig!

Hej hjärtat!

Nu har det gått 2 dagar sedan du lämnade oss, jag hoppas du har det bra där du nu är och att du återförenats med din kärlek.

Jag saknar dig gumman, jag skulle så gärna vilja krama om dig och säga att allt kommer att ordna sig, att jag finns för dig oavsett vad som händer.

Jag kan inte göra det nu när du är borta men jag vill så gärna tala om för dig vad jag känner .

Jag gör det genom att skriva här.

Jag vet att du från andra sidan ser ner på oss som är kvar här, du kan se hur älskad du var.

Jag hoppas du är lycklig nu och att du aldrig mer behöver lida.

De är slut på smärtans dagar nu hjärtat.

Det är en tröst att veta att du nu slipper känna smärta, sorg och oro. Att du aldrig mer kommer behöva vara ledsen.

Jag ska hålla dig vid liv i minnena, lika levande som du då var..

Jag minns ditt skratt och din härliga dialekt.

Jag minns den lilla flickan med musse pigg-tröjan på julfesten i församlingshemmet när vi var små.

Vi dansade i ring med familj och vänner, jag hade en så kallad sjömansklänning på mig, du hade den där tröjan och ett par gröna (tror jag) jeans.  

Åh vi var så små och oskyldiga, glada och ovetande av livets grymheter.

Jag har så många fina minnen med dig, gud va jag saknar dig  

Jag har svårt att förstå att du är borta, svårt att förstå att du inte längre finns kvar, svårt att inse att du aldrig mer kommer tillbaka.

Jag har skapat denna bloggen till minne av dig, min älskade vän och "syster".

Jag kommer aldrig att glömma dig och vad jag betydde för dig, jag kommer aldrig glömma hur du ständigt påpekade hur glad du var över att ha mig som vän, trots att det hade gått så många år sedan vi sist sågs. Du talade ständigt om för mig hur mycket du älskade mig som om jag vore din lillasyster.

Du betydde mycket för mig, jag var så Glad över att vi hittade varandra igen efter så många år och kunde hålla kontakten, men glädjen varade inte länge.

Du har lämnat en stor tomhet och saknad efter dig.

Nu har vi bara minnena att blicka tillbaks på.

Du vände dig till mig när du mådde dåligt, frågade mig om du fick komma för att du behövde komma bort lite, men du kom aldrig och sen fick jag höra den chockerande men samidigt icke chockerande nyheten  att du hade valt att lämna oss, samma dag som din kärlek begravdes, jag förstår dig och din smärta men samtidigt undrar jag - Varför?

Kunde ingen ge dig kraften att kämpa emot självmordstankarna?

I Guess Not.. Du var redan så förkrossad så nedbruten...

Jag hade mina aningar om att det var detta du menade när du skrev sms till mig att jag aldrig skulle glömma att du älskade och alltid har älskat mig som en syster.

Jag önskar jag kunde gjort något..

Nu är du borta men allt jag vill är att ringa ditt mobilnummer som fortfarande finns kvar i min mobil och höra din röst när du svarar.

Känslan av att det som hänt inte är sant sitter så hårt i mig så det känns som att du skulle ha svarat. Som att allt bara är en hemsk mardröm....

Jag älskar dig min vän, nu har du funnit ro och är tillsammans med din kärlek i himlen, men jag är egoistisk, jag vill hellre att du ska vara här hos mig.

 R.I.P du finns för alltid i mitt hjärta